Inte behöver jag ta bussen överallt. Det går ju lika bra att cykla. Det där med cykel är något som jag börjar återupptäcka. När jag var liten i Västerås cyklade jag varje dag. Det var en helt naturlig del av livet. Men sedan jag har flyttat ut från Stockholms stadskärna blir det inte lika ofta.
Jag kom på att det här är dumt. Jag behöver ju inte åka buss 20 minuter varav den mesta tiden är i kö när jag kan cykla nästan lika snabbt. Det är en raksträcka och jag kör förbi den där bussen jag hade suttit på!
Det enda som är lite motigt är regniga dagar. Jag störs inte av hjälm på håret eftersom jag ändå kör på rufsfrisyr. Men att bli blöt ända in på skinnet är ingen höjdare. Svårt att komma runt detta. Inte ens med bra regnställ lyckas jag hålla mig torr på cykeln.
Det är inte bara på morgonen på väg till jobbet som det fungerar bra med cykel. Jag använder den också för mindre ärenden och givetvis på helgerna. Jag och Vicky har insett att det blir härligt skönt att bara cykla ut i naturen och umgås på detta vis. Vi måste inte sitta hemma och uggla bara för att vi har tråkigt.
Tråkigt har man aldrig då man drar ut med en cykel. Inte ens då man närmar sig 30, så det så!
