Arkiv för februari 2012

Holy shit, jag går bananas. Min vän Rebecca kom hem till mig igår och sedan dess har vi levt loppan. Efter en dag med massa skratt och shopping så ska jag nu färga hennes hår efter trenden ”dip dye”. Himla spännande! Uppdaterar er senare med bilder, puss så länge.

Hej på er, hoppas att allt är bra! Själv befinner jag mig just nu på en buss hem till Stockholm efter några fartfyllda dagar i Jönköping. Trots att jag älskar den staden, och jag har mycket fina minnen därifrån, så är det jobbigt för en storstadstjej att befinna sig på den marken i alt för många dagar. Bokade biljetten hem väldigt impulsivt, var så illa ute att bussen redan stängt dörrarna och var beredd på att åka. Berättar mer om vad jag gjort när jag är hemma igen, tänkte mest uppdatera er om att jag fortfarande lever. Puss!

Min fina vän Rebecca satte ord på mina tankar. Hur fint och hur utelämnande som helst. I love it!

Jag har alltid gått med någon slags övertygelse genom livet att man ska resa sig upp en gång mer än vad man faller. Men så fort jag kommer under ditt befäl så blir det aldrig så. För en vecka sedan så föll jag igen, eller egentligen föll jag inte, men du lockade fram nånting ur mig, en ovisshet som undrade om du hade blivit eller inte blivit den som du denna gång utgav dig för att vara. Det där hoppet som du är mästare på att lämna kvar började plötsligt grönska, kanske någonstans, någonstans inom dig, att dina ord inte var av syntet den här gången. Jag satte mig på bussen ner, det räckte till ynka 6 liter bensin, till tio tankar snurrandes i huvudet, till 100 taktfasta slag under huden, sedan – bom crash. Jag visste egentligen att det skulle komma, för det kommer alltid. Smsen, rösten, jargongen, (bort)förklaringen som styr allting ner i träsket. Faktum är att efter en gång som denna, då din flykt och tystnad säger mer än vad du tror, gör du det enkelt för mig.

Du säger det själv. Att jag är exakt och strukturerad, medan du är så kaos att knappt stillheten kan tolka något jämt med dig. Att varje gång som jag kommer in ren i ditt liv, slutar jag upp smutsig. Där blir jag den krossade vasen i ditt fönster, som fortsätter falla fast marken har tagit slut. Jag blir parkettgolvet under din säng, som lutar i motsatt riktning till vart jag egentligen borde gå. Jag nyanserar, täpper till och skär ut mig själv, jag pliktar med det värdefullaste jag har – min tid. Jag ger dig den, men jag blir aldrig rättfärdigad i din värld, jag blir en felaktighet jag inte är, ett fel jag inte har. Jag, jag vill bara ha det som är äkta. Du, du är så stöpt i dina lögner att du går miste om allt förutom ingenting. Och det värsta är att du inte förstår det. Att du inte förstår att där du går finns ett spår som skuggorna om natten vandrar i, varje gång som du är för dum för att förstå att kärlek inte handlar om att se på varandra, utan om att se åt samma håll. Det har du fått mig att inse nu. Att det jag vill ha mest av allt i hela världen, kommer du vara den sista att ge mig. Du kan inte ge mig det. Och jag tror att det är just precis det som räddar mig, som möjliggör min värld..

Hjärtat i halsgropen, har under dagen jagat lycka och den där tappa-andan-känslan som man får under lyckorus. Och kan väl säga att jag lyckades. Befinner mig just nu i Jönköping och lever loppan med de allra galnaste och underbaraste människorna ni kan tänka er. Har sedan gårdagen insett att jag är en självstående individ och att det bara är jag själv som kan styra över min lycka och mående. Jag sa här om veckan att jag kände mig vilsen och svag, men nu kan jag definitivt säga att jag lärt mig min läxa. Aldrig någonsin varit så stark och så säker på mig själv som jag är nu. Tack gode gud för det!

Berättar mer om min händelserika resa när jag får tid till det. Nu ska jag fortsätta leva livet.

Varje kväll är som att halka hem på ett bananskal. Du vet aldrig vad som sker under dina fötter eller åt vilket håll du faller när det väl går åt helvete. Nog pratat om sånt jag inte kan ta kontrollen över, så har som sagt befunnit mig på annan plats än hemma under kvällen, och därför också fått möjligheten att fokusera på något annat än alla problem som hänger i luften. Ögonen går efter en lång dag i kors utav sömnbrist och mest utav allt önskar jag att få vakna upp i en annan säng imorgon. Det kanske funkar om jag blundar tillräckligt hårt, jag blundar, jag hoppas.

Är nu mitt uppe i något slags prata-pepp-och-vettigheter med en vän som jag inte träffat på evigheter. Känns så himla bra. Bra att skaffa sig ett plank att bolla tillbaka alla idéer och funderingar mot, bra att skaffa sig en extra hjärnhalva. Hon är bra, jag är bra, men tillsammans är vi bättre!

Vaknade upp på rätt sida utav sängen idag. Känner mig klokare än på länge och känner mig tillräckligt stark för att hålla avstånd till allt det där som suktar, men som förstör mig. Därför motstår jag. Här i Stockholm har det slutat regna nu, solen skiner och det blåser så att fönstrena skakar. Känner hur våren är på väg och sakta vinner över kylan och vinterjackor.

Det börjar bli dags att stega ur sängen och göra lite nytta. Börjar med ett träningspass för att senare åka över på middag hos min farmor, lillebrorsan blir nämligen tonåring idag.. Den skiten!

Ramlade in genom ytterdörren för inte mer än tio minuter sedan. Tyst och mörkt i lägenheten, nästan så att jag skulle ha övervägt att stanna hos farmor över natten. Jag är dock supertrött och ska väl sova i vilken sekund som helst, tänkte mest berätta att jag lever och slutligen säga godnatt, sov så gott!

Bild på mig och min älskade farmor från idag, om hon bara visste hur underbar hon är ♥